Priset på konst

Ifall man som jag undersökt vad som hände inom konsten för trettio år sedan, 1988, hittar man bland annat en målning som idag har hunnit bli 100 år: Nils Dardels Den döende dandyn från 1918. Varför då? Jo, målningen såldes för rekordsumman 13 miljoner och blev därför den stora snackisen under en tid när konstmarknaden i Sverige var riktigt het. Lite extra pikant blir storyn eftersom den som sålde tavlan lånade ut många miljoner till köparen, vilket trissade upp priset... Hur som, frågan om konstpriser kan emellanåt engagera - framför allt när det rapporteras om auktioner i nyheterna.

Att auktionspriser väcker massmedial uppmärksamhet är inte konstigt. Det är ofta häpnadsväckande summor och det finns ett visst spänningsmoment (och ett möjligt tävlingsinslag) i en auktion där utgången aldrig är given. Säljaren blir nöjd när bankkontot fylls på, men en försäljning kan också påverka värdet av dennes övriga samling. Detsamma gäller köparen, som kan stoltsera med sina ekonomiska tillgångar, en utökad samling och (förhoppningsvis) prov på god smak. En del av nyhetsvärdet kring konstauktioner är naturligtvis också att priserna kan provocera. Ser man på den internationella marknaden finns det exempel på närmast absurda summor för konstverk av kända (döda) konstnärer. 2015 såldes Picassos Kvinnorna i Alger för 1,5 miljarder kronor, ett rekord som sedan slogs 2017 när målningen Salvator Mundi, som tros vara av Leonardo da Vinci, såldes för hissnande 3,8 miljarder kronor. Det går knappt att föreställa sig hur många verk av nu levande konstnärer köparen hade kunnat förvärva för motsvarande summa, men det extremt höga priset handlar förstås om efterfrågan. Verk av Leonardo är oerhört sällsynta.

I Sverige var Cecilia Edefalks målning Baby (1987) länge i pristoppen för ett konstverk av en nu levande konstnär. Den såldes för 7 miljoner 2010, men 2016 övertogs ledningen av Lena Cronqvists Trolovningen (1974-75) som klubbades för 11, 3 miljoner. Vinner konstnären någonting på dessa höga priser? Ifall konstnären lever får denne en del av slutsumman, en så kallad följerätt eller droit de suite, som gäller under livstiden plus 70 år (för efterlevande). Hur stor summan är varierar, ju dyrare verket blir desto mindre procentsats och så finns det en övre och en undre gräns. Är konstnären ännu verksam, som i Cecilia Edefalks och Lena Cronqvists fall, lär det även påverka prissättningen av konstverk i kommande utställningar - liksom utgången i framtida auktioner. Det är i alla fall en smula betryggande, även om priser är det som intresserar mig minst när det gäller diskussioner om konst. Men utan ekonomin skulle det inte finnas konstverk att analysera och diskutera, dessutom är de flesta auktionsförsäljningar högst rimliga och föga uppseendeväckande.