Jag skrev min avhandling om Margaret Macdonald och hennes make Charles Rennie Mackintosh med fokus på deras interiörkonst. Deras idé om konst var att den skulle genomsyra allting - att göra allkonstverk som ett led i att låta människor påverkas och andligen utvecklas var en stark tanke vid det förra sekelskiftet. Följaktligen var Macdonald alltid klädd för de interiörer hon skapat tillsammans med sin man och i stil med sin egen konst. Tillsammans med sin syster Frances bidrog hon till designern Anna Munthesius bok Das Eigenkleid der Frau med modeller för kvinnor som ville skapa sin egen stil och frigöra sin kropp från korsetternas hårda snörning.
Jag vill även visa ett av hennes verk som passar för dagen, The Heart of the Rose från 1902. Den visades första gången på en utställning i Turin i makarna Mackintosh interiör The Rose Boudoir och är en så kallad gesso-målning. Macdonald har grundat en duk med ett lager gips och sedan också med hjälp av gips gjort liksom låga reliefer på duken (exempelvis de röda rosenbladen i mitten). I gipset har hon därefter lagt in trådar, pärlor, samt bitar av glas och pärlemor. Slutligen har hon färglagt delar av målningen.
Vad berättar då målningen? Den kan tolkas både mystiskt, religiöst och politiskt. En kristen läsning skulle kunna vara att det är en bild av jungfru Maria och Eva, med det förlösande Jesusbarnet i famnen. En politisk läsning skulle kunna vara att det föreställer en framtidsvision av en ny värld där kvinnorna och kärleken står för de ledande principerna. Kvinnorörelserna var på frammarsch och i de då populära andliga rörelserna gavs kvinnor ofta en större roll för att bryta med gamla mönster och normer.
