Att känna sorg för en byggnad II

I maj 2014 undrade jag på min blogg MaryMe om det var ok att sörja en byggnad. Anledningen var att Glasgow School of Art brunnit och den del som som innehöll det vackra och funktionella biblioteket, där jag suttit med arkivmaterial under arbetet med min avhandling Rummet som konstverk. Om konstnärsparet Charles Rennie Mackintosh och Margaret Macdonald, hade förstörts. Jag kom fram till att det var tillåtet, även i en värld där det finns värre och vardagligare saker att bekymra sig för. En byggnad kan innehålla viktiga estetiska värden, men också minnen, erfarenheter och kunskaper som kan gå förlorade. Och nu har det hänt igen... helt obegripligt! Alldeles innan Glasgow School of Art var redo för en nyinvigning med det återskapade biblioteket, har en ny brand i det närmaste totalförstört byggnaden. Det är i nuläget oklart om någonting går att rädda.

Arkitekten och formgivaren Charles Rennie Mackintosh (1868-1928) fick i uppdrag att skapa en ny byggnad till stadens konstskola, vilken uppfördes i två etapper 1899 och 1909. Förutom bibliotek innehöll den ateljéer, utställningsytor, föreläsningssalar och kontor. Fotocollaget ovan ger exempel på hur dekorativ byggnaden var med utsmyckningar som förutom att vara vackra även kunde vara informativa och funktionella. Glasgow School of Art beskrivs ofta som Mackintoshs mästerverk och som ett ypperligt exempel på skotsk jugend. En smart detalj bland många var en inglasad gång, kallad för "the Hen Run", som band samman byggkropparnas översta våningar från de olika etapperna. Därifrån hade man en fantastisk vy över staden och tanken var att eleverna med stöd i fönsterspröjsen skulle kunna träna sig i att återge perspektiv. En annan klok lösning var att alla trapphus var försedda med tittgluggar så att man inte kunde överraskas av någon på väg från andra hållet. Biblioteket, som kan ses nedan, skulle ge intryck av att vistas bland stammarna i en skog, en mörk interiör som med hjälp av stora ljusinsläpp samtidigt badade i ljus. Det är så svårt att förstå att allt detta nu gått förlorat ... igen.